Religiös barbari laglig i Sverige

Jag kom över en artikel i SVD när jag läste vad min vapendragare på bloggen Ergo Ateism hade att säga om artikelns innehåll. På grund utav hur allvarligt jag anser att sådana här saker är har även jag valt att skriva om det. Idag är det, som artikeln förtäljer, lagligt att avlägsna en del av barns kroppar på grund av religiösa bevekelsegrunder. Detta innebär att skälen inte är medicinska och till för barnets framtida väl utan istället att tillfredsställa religiösa föräldrars vilja att märka sina barn med sin tro. Själva akten att märka barn för livet, oavsett om det är med en religion eller en politisk ideologi, är i sig djupt omoralisk. Akten utgör i sig själv ett hån emot idén om barns rättigheter. Ett hån emot idén om människors rättigheter. Människors rättigheter att i mogen ålder med intellektuellt övervägande fatta sig egna uppfattningar om världen. Av den anledningen är det en sjuk företeelse att man i världens sekuläraste land – anno 2007 – tillåter och genomför den här sortens övergrepp på barn.

Ett vanligt argument för att man tillåter manlig omskärelse, istället för till exempel kvinnlig, är att barnets hälsa inte står på spel. För det första är det inte sant. Förvisso kan man leva ett hälsosamt liv utan förhud, men förhudens evolutionära funktion är inte obefintlig. Förhuden skyddar och har också som konsekvens att samlag känns mer då ollonet helt enkelt inte tappat lika mycket av sin känslighet. I överlag finns det bra mycket mer argument för att behålla förhuden än att inte göra det. Därför är argumentet att barnet i någon mån tjänar på ingreppet inte särskilt starka. För det andra hade det inte spelat någon roll om det fanns sådana fördelar med att göra ingreppet. Mer än hälsa står på spel och det är nämligen barnets rättigheter. Det äcklar mig när någon ens tar upp det ofarliga för hälsan för att argumentera för omskärelse på små pojkar. Det är ungefär som att argumentera för att tatuera in något i pannan på någon emot dennes vilja och peka på det ofarliga med det. Ändå skulle få anse det berättigat att göra så. Eller vad hade svenska sjukvården ansett om en förälder som önskar avlägsna sina barns öronsnibbar eller deras barns hår. Återigen inget hot emot hälsan och man kan till och med se vissa medicinska fördelar med att till exempel inte ha något hår. Inga löss! Men givetvis är det ett patetiskt och pinsamt försvar för att bryta grundläggande mänskliga rättigheter. Men när det sker i religionens namn, då minsann ska här tolerans visas.

Och jag blir äcklad, fylls av djup skam över att tillhöra en art som tenderar att å ena sidan vara av en natur som får henne att stympa den egna avkomman och å andra sidan – vilket nästan är värre – sträva efter att visa sådan förståelse för andra värderingar att de egna värderingarna upphör. En moralisk likgiltighet infinner alltid sig så fort en människa med blida ögon ser på och, istället för att stjälpa, hjälper alla andra kulturers värderingar att få fotfäste. Vissa kanske skulle kalla detta nihilism. Men som värdenihilist kan jag dementera detta: nihilismen hindrar inte mig från att ha djupa moraliska uppfattningar, den hindrar mig bara från att göra gällande att dessa uppfattningar representerar ett sakförhållande, en del i universums beskaffenhet. Det är de givetvis inte. Att värderingar inte är mer än vårat ogillande eller inte mer än våra ändamål om andra människors liv – att våra värderingar är subjektiva – betyder inte att man har skäl att visa tolerans mot andra subjektiva ändamål. Om så görs visar man bara på sin totala brist på egna ändamål och ideal, sin totala brist på det man ironiskt nog samtidigt försöker visa sådan förståelse för.

Givetvis är det bättre att övergrepp på barn sker i en skyddad miljö på ett sjukhus än hos ett religiöst överhuvud. Dock är det inte klokt att man betraktar detta som så oundvikligt att man måste tillgodose människor med möjlighet att stympa sina barn. Håller man fast vid sådana argument förstår jag inte hur man samtidigt kan vilja förbjuda kvinnlig omskärelse. Detta vore också, kanske till och med mer, hälsosamt om det utfördes av professionella läkare. Men det accepterar man inte. Inkonsekvensen visar med all önskvärd tydlighet att vad det handlar om är en sedvanlig och slentrianmässig positiv inställning till fruktansvärda saker bara på grund av att de backas upp av religion.

– Just bristen på tillgänglighet anges som ett av de främsta ­skälen till att familjerna väljer att omskära sina pojkar utanför vården. Men det värsta är att många inte fått någon information alls, de tror att det är olagligt i Sverige. Kostnaden är mindre avgörande, de kan tänka sig att betala mer än vanlig patientavgift, berättar Per Manhem.

Aldrig att Per Manhem och dennes gelikar hade sagt att det värsta var att många inte fått någon information om att ett övergrepp inte är olagligt om det hade handlat om att till exempel ett gäng marxister fått för sig att bränna in Marx på sina barns högra skinka, oavsett hur mycket bedövning de fått innan ingreppet. Jag skakar på huvudet vid åsynen av den här sortens beslut och slås av att vi, trots att månfärder planeras och att robotar rullar på Mars, har en lång väg kvar.