Biblarna tillbaka i lådan

Jag hade helst valt att inte skriva mer om den här saken, men känner ändå att det kan vara värt att nämna att Scandic nu ångrar sig till viss del och låter Bibeln ligga kvar på alla hotellrum. Andra religiösa skrifter ska dock fortfarande tillföras, de får dock inte privilegiet att ligga på rummen. Varför jag känner att jag borde skriva om detta beror inte på att jag är upprörd över att Scandic väljer att premiera en viss lära framför andra, som jag varit inne på tidigare anser jag att det är deras fulla rätt att propagera för vilka åsikter de vill som privat företag. Att de nu väljer att gå tillbaka till sin tidigare linje med avseende på vart biblarna befann sig är alltså inget jag tycker är fel, även om jag såklart skulle föredra om de stod fast i sitt beslut. Precis som jag kan tycka att det är synd om ett företag säljer en äcklig glass istället för en god utan att finna deras beslut moraliskt felaktigt och därför börja bojkotta företaget och skicka massor med protestbrev.

Enligt hotellkedjan har man inte påverkats av påtryckningar men efter alla kampanjer emot Scandic som Svenska Kyrkan och andra kristna har ägnat sig åt är det inte svårt att förstå varför hotellkedjan Scandic nu plötsligt ångrar sig. Att de ångrade sig stör mig alltså inte, det är en trist notis som möjligen vittnar om Scandics modlöshet. Vad som stör mig och till och med gör mig tämligen upprörd är Svenska Kyrkans och dylika organisationers reaktioner på att biblarna försvann och deras metoder att få tillbaka dem. Metoder som tydligt visar på att Svenska Kyrkan är samma gamla auktoritära organisation som de rent historiskt alltid har varit och därmed räknar med att deras privilegier och företräden ska fortgå utan att någon protesterar. Att ett företag som Scandic sprider deras lära är inte ur de organiserade kristnas perspektiv ett vänligt samarbete där de får hjälp av ett företag att sprida deras litteratur, istället är det i dessa kristna samfunds ögon en skyldighet som om den inte uppfylls bestraffas med ekonomiska medel. Att vara av den bisarra uppfattningen visar tydligt på att Svenska Kyrkan och dylika samfund inte är att lita på. Tänk er bara om Ikeas styrelse, alla dess arbetare och förespråkare hade börjat bojkotta ett annat företag bara därför att detta företag inte längre vill sätta upp deras reklamaffischer på sina lokalers väggar. Det hade varit absurt. Om ett sådant samarbete hade existerat och upphört hade givetvis Ikea eller vilket annat sansat företag som helst i lugn och ro letat efter en ny samarbetspartner. Svenska Kyrkan med flera däremot valde i sitt högmod den absurda vägen.

Att sedan Scandic låter sig påverkas av de organiserade kristnas uppblåsta självbild som de varit vana vid i några hundra år är väldigt tråkigt. Det har dock samtidigt varit en mycket rolig situation, på många sätt och vis har det varit rent humoristiskt att ta del av de kristnas pekorala argumentation om varför biblarna skulle vara kvar och varför det är fel att klaga på att de är kvar. Till exempel klagade man i samband med att Scandic ville avlägsna biblarna från hotellrummen på att man hade kvar pornografin som tydligen går att titta på via hotellets TV-utbud. Kristna samfund började med andra ord helt plötsligt uppröras av denna pornografi som har funnits på hotellen i år och dar. Helt uppenbart bara ett retoriskt knep för att vinna någon sorts poäng. Eller neutraliseras det omoraliska med att visa pornografi av att man kompenserar med biblar i närheten? Om nu pornografin var ett moraliskt problem i de kristnas ögon måste det rimligtvis vara ett mindre moraliskt problem än när Scandic tog bort biblarna från hotellrummen. Pornografin, vilken enligt rörelsen anses kvinnoförnedrande och av andra anledningar ett problem med avseende på människors väl, anses alltså mindre viktigt än att rörelsens lära, Bibeln, får sin spridning. Annars hade vi rimligtvis sett bojkotter emot Scandic från bland annat Svenska Kyrkans håll för länge sedan. Man kan såklart diskutera om pornografin är kvinnoförnedrande och ett hot emot människors väl, men om man nu anser det och tror det är det väl ganska underligt att tycka att det är mer acceptabelt än avsaknaden av Bibeln i hotellrummen. Och ändå visar de organiserade kristna med all önskvärd tydlighet att de är av just den uppfattningen.

Fast sedan är det precis så med religiösa i allmänhet: Gud och Guds ord kommer före människorna, människorna är ett instrument för Guds vilja. Så länge man tror på en sådan lära kommer människorna alltid i andra hand i någon mening. Vilket vi tydligt ser när vi betraktar graden av upprördhet hos kristna organisationer när Bibeln är hotad som prioriterad litteratur av ett företag i jämförelse med graden av upprördhet över till exempel pornografin. Vad skapar störst uppståndelse inom Svenska Kyrkan och andra sådana organisationer? Våld mot kvinnor i deras hem? Prostitution? Växthuseffekten? Nej, att deras bok får trängas med andra religiösa böcker i en reception på en hotellkedja istället för att premieras. Då börjar man plötsligt protestera ljudligt. Det är bland annat därför jag attraheras av den sekulära humanismen istället för av religiösa läror. Enligt den sekulära humanismen är det vad vi faktiskt känner till som är av betydelse och moralisk fokus ligger på människans väl och inte på grundlöst antagna Gudars förnöjsamhet.