Vetenskapens normativa neutralitet

Det finns ett argument, eller snarare ett postulat, emot vetenskapsanhängare som jag ofta tvingas dementera men som trots mitt dementerande lever vidare. Folk fortsätter tro på samma villfarelser – nästan med vad man faktiskt skulle kunna kalla en fundamentalistisk envishet. Argumentet säger att vetenskapen, i likhet med religionen, också har blod på sina händer. Bland religiösa, och även bland icke-religiösa för den delen, är det här argumentet emot vetenskapsförespråkande religionskritiker vanligt. Belägget för argumentets giltighet är att man kan identifiera vetenskapsmän som varit onda. Det mest frekvent förekommande exemplet på det är rasbiologerna i nazityskland eller samma sorts människor här i Sverige under den tiden. Detta är dock inget belägg. Att folk tror att det är det är däremot ett belägg för att de inte har en aning om vad vetenskap är för något. Ingen skulle säga om snickarkonsten att den har blod på sina händer bara därför att vi kan hitta enstaka snickare, alltså utövare av konsten, som bestämt sig för att spika upp människor på kors eller något dylikt. Inte heller hade vi beskyllt skrivarkonsten för att ha blod på sina händer bara därför att Saddam Hussein lät ordna en Koran skriven i blod.

Av samma anledning bör vi inte beskylla vetenskapen för de brott utövare av vetenskapen har gjort med vetenskapen. Vetenskapen är nämligen ett verktyg eller rättare sagt en metod med vilken man konstruerar förklaringsmodeller baserade på observationer och logik. Vetenskapen innehåller inget normativt, den saknar förordande innehåll. Det finns inget i den vetenskapliga metoden som hänvisar människor till vissa ändamål. Ändamålen människor har med att ta reda på saker i universum genom att använda den vetenskapliga metoden kan variera. De kan vara ekonomiska, politiska men också – faktiskt – religiösa. Eller också vill man helt enkelt få svar på frågor om universum av ren nyfikenhet. Det står oss människor fritt att använda denna metod till ont eller gott. Att ange det som belägg för att vetenskapen är fundamentalistisk är alltså rakt igenom felaktigt. I andra fall skulle jag rekommendera antagonisterna att hitta nya belägg för sitt postulat. I det här fallet kan jag dock inte göra det utan måste istället ombe alla som hävdar påståendet att vetenskapen kan kallas fundamentalistisk eller dogmatisk ibland att hitta helt andra påståenden att smutskasta vetenskapen med.

Fundamentalism är att behålla sina trosföreställningar oavsett evidens emot dem, att helt enkelt vara intellektuellt oomkullrunklig och sålunda inte i stånd att ändra uppfattning varthän evidensen än pekar. Detta kan vetenskapen per definition inte vara då det ligger i själva den vetenskapliga metoden att förkasta hypoteser och teorier som via observationer eller logiska resonemang har falsifierats. En fundamentalistisk vetenskap är helt enkelt rent semantisk inte längre vetenskap. Många religiösa eller kritiker emot religionskritkerna anser dock att samma resonemang som mitt eget kan anammas på religionerna likaså och sålunda liksom de olika konsterna gå fria från skuld. Det är dock felaktigt.

Religioner är nämligen inte ett normativt neutralt verktyg eller en icke-förordande metod som till exempel skrivarkonsten, målarkonsten eller vetenskapen. Dessa saker handlar inte om mer än skrivande, målande eller vetande. Religionen är till skillnad från vetenskapen en lära eller en livsåskådning. Det vill säga något som har normativa anspråk, hävdar sig om vad som är rätt och fel med mera. Religion är preferenspåbjudande. Som jag antydde ovan är religionen en sådan faktor eller instans som kan avgöra vad man använder vetenskapen, skrivarkonsten, målarkonsten eller byggkonsten till. Det är däremot aldrig så att vetenskapen säger något om vad som ska studeras eller vad kunskaperna ska användas till. Detta liksom skrivarkonsten inte säger något om vad som ska skrivas eller vad det skrivna ska användas till. Religionen däremot gör sådana anspråk och sålunda kan religionen aldrig jämföras med vetenskapen och vetenskapen kan aldrig jämföras med religionen. Det kommer alltid att vara dödfödda projekt.

Varför det existerar en konflikt emellan religion och vetenskap är inte något resultat av att de tävlar om samma mark, konflikten består egentligen bara i att religionen skyr vad vetenskapen är eftersom den utgör ett hot emot dogmerna och den postulerade absoluta sanningen. För vetenskapsmännen finns det alltså inte med nödvändighet något agg eller intresse överhuvudtaget för religioner för att de ska stå i direkt konflikt med dem. De riskerar bara genom deras företags natur att inte hålla med religionerna och konkludera att deras världsbild är helt inkorrekt. Vad jag blir så förvånad över är agget gentemot dessa vetenskapsanhängare när de helt enkelt redogör för att detta har inträffat. Jag är medveten om att religionskritik går ut på mer än att konstatera att man upptäckt att religionerna hade ontologiskt fel, men det är trots allt den mest fundamentala formen av religionskritik och den form av kritik som främst är sprungen ur praktiserandet av den vetenskapliga metoden. Annan kritik, till exempel emot metafysiska uppfattningar eller emot normativa uppfattningar kommer snarare ur filosofiska resonemang och mänskliga moraliska preferenser, vilket får bli ett ämne i en annan inlaga.