Vikten av sekulär humanism

Vissa påstår att Sverige inte behöver någon kamp emot ignoransen, att Sverige i egenskap av det mest sekulära landet på Jorden inte står inför det hot som vi till exempel kan identifiera i USA eller den muslimska världen. Hotet från fundamentalismen. Att Sverige är befriat från den värsta sortens religiösa dumheter är sant. Ett ljummet kritiserande av mörkermännen som härjar fritt i vår värld är kanske allt som behövs för att behålla vår sekulära status. Det innebär å sin sida inte att det är meningslöst att stå på barrikaderna och medvetandegöra människor om upplysningsidealen om att och hur man bör tänka: rationellt. I Sverige och andra dylika stater har vi nämligen en fantastisk möjlighet. Här där den största delen människor inte är särskilt religiösa existerar kanske den största gruppen potentiella sekulära humanister.

Livsåskådningen kan i dessa stater finna det fotfäste som behövs för att bli en seriös aktör på den idéhistoriska arenan. Det är där vi har minst människor att kritisera som vi bör befinna oss och sprida vårt humanistiskt sekulära budskap. Här, i Sverige, borde sålunda humanister från den sekulära skolan flockas då man här har en stor sannolikhet att hitta anhängare till den egna läran. Vi får inte göra misstaget att förväxla våra meningsmotståndare verktyg med hur och vad de använder dem till. Att liksom religiösa mörkermän finnas hos folket och sprida läran är inte fel i sig, den enda moraliska faktorn ligger i vad man lär ut. Det får inte finnas några illusioner om att Sverige är sekulärt humanistiskt bara därför att Sverige är sekulärt. Att som sekulär humanist inte stå och propagera för sin sak kan sålunda inte ursäktas med att det är få som tror på motsatta läror. Skandinavien bär på potentialen att utgöra en seriös motpol emot religionernas skoningslösa framfart globalt sett. Men utan engagerade övertygade sekulära humanister är vi dömda att drunkna i en ignoransens tsunami även här, för förr eller senare kommer någon att väcka den sött slumrande populasen som ännu inte valt sida och är det inte sekulära humanister som gör det kommer det att vara den stora mängden religiösa mörkermän som lärt sig vikten av att missionera som gör det istället. Och i så fall kommer folket att vakna till en godnattsaga.

Men även om ingen griper tag om folkets intellektuellt apatiska medvetanden kommer vi att drabbas av problem förr eller senare. Liksom troglodyter lösa på ett kärnkraftverk kan vi förvänta oss att samhället går mot en säker härdsmälta om folket inte är bildat och äger en djupt rotad tillit till förnuftet och vetenskapen. Det är att rota denna tillit, att plantera och odla den, som åligger den aktiva sekulära humanisten. Och här, i Sverige och dylika nationer, är jorden som bördigast. Sålunda uppmanar jag alla sekulära humanister att ägna sig åt att, bland folket som ännu inte valt sida, argumentera för sin sak.